STICKA UT SIN NOS
En ullvimpel med noppor i en egensinnig färgställning vajar utanför en butik där Österlånggatan mynnar ut vid Slottsbacken. Det är Stickeriet Leopard som sticker ut sin nos. I det lilla 1600-tals fönstret exponeras alltid ett för säsongen passande exklusivt stickat plagg. Enkelt och elegant. Och om man har tur och det är öppet så har man stor chans att träffa innehavarinnan själv - idogt lutande sig över ett arbetsmoment i den textila arbetsprocessen. Ingen tid får förspillas - för på Stickeriet Leopard sköts nämligen alla arbetsuppgifter av innehavaren Lotta Häggblom själv. Med en fullriggad stickverkstad en trappa ner är det inte många steg mellan produktion och försäljning. Det är en viktig grundprincip: inga affärer med andras billiga arbetskraft. Det skulle liksom ta bort halva glädjen med detta livsprojekt har jag förstått att Lotta menar Hon är helt självlärd och har funnit en närmast kompromisslös hållning till sitt arbete - inget fusk och bara de bästa kvaliteerna av ull- och lingarner är värda att arbeta med. Det är en minst sagt ovanlig och fullständigt otidsenlig inställning i den andfådda varumärkestid vi lever i. Dessutom har "miljövänlig och hållbar", "back to basics" - begrepp i tiden - alltid varit självklarheter.
Det man omedelbart slås av är lusten i färg. När alla andra trenddikterade butiker bara är fyllda av svarta och grå kollektioner så visar Lotta år efter år en regnbågspalett av nyanser i sina plagg som hon ofta specialfärgat själv. Det är energigivande och sannerligen antidepressivt! Ens blick vandrar över den färggrupperade kollektionen men stannar förstås helst vid de nyanser man själv tror sig passa bäst i - men Lotta kan lätt övertyga var och en om att man nog vågar lite mer ändå... Modelllerna och snitten är enkla i grunden men tillförs raffinerade detaljer som kommer fram ur exprimenterande med garntrådens alla möljigheter. Lek med sticksätt, sömmar, trådeffekter, broderier och filtningsprocedurer. I hennnes verkstad händer det ständigt små textila innovationer - varje gång man kommer förbi finns där något nytt som väcker ens nyfikenhet.
Man kan undra över hur man rent ekonomiskt lyckas driva en verksamhet som denna utan att satsa hårt på namn och varumärke, sträva efter heta design- och modemässor eller lägga ut produktionen externt. Det innebär självklart tuffa arbetsveckor men med bevarad autenticitet, självrespekt och kontroll över slutprodukten. Men avgörande förstås den feedback från allt från stamkunder, japanska konsthantverksgallerier (som varje år ordnar utställning med Lottas plagg i Tokyo bl a) till Isabella Rossellini som en gång kom förbi och hade blick för detta unika och gjorde specialbeställningar. Och nu senast medverkan med egen formgivning på Livrustkammarens utställning om "kunglig vintage". För den som går sin egen väg kanske alltid förr eller senare möter dem hon behöver... men antagligen inte de ängsligaste trendspanarna.
Jag har haft förmånen att lära känna Lotta och följa hennes arbete under drygt tio år. Kunnat följa slitet med att vara egen företagare med enbart de egna kreativa idéerna och det egna arbetet som resurs. Hennes fasthållande vid begrepp som konsthantverkare och formgivare istället för att identifiera sig som en del av "designboomen" signalerar en mycket "jordad" attityd. Denna integritet kan med stigande mognad bara utvecklas mot ett allt personligare uttryck. Plaggen blir allt intressantare och mer vågade - även om basplaggen finns kvar - och utflykterna till den textila konstens områden allt tätare. Lotta har idag nått den mognad och tekniska skicklighet som i fortsättningen bara kan innebära ett allt friare förhållningssätt till vad som är möjligt!
Karin Hedbrant
